norge, libyen...

Nu är jag så jävla trött på oturen och oflytet.

Jag ska återuppta bloggen på riktigt i höst. Då börjar jag på Skrivarakademin och ska få mycket tid till skrivande. Denna sommar är min penna är sjuk; se hur den hostar och nyser. Jag har huvudet fullt av skit och får ingen ro till något. Saker skaver och gnager, jag behöver en oas. Ett arbetsrum, bokhyllor. Främst kanske: ett hem (har saknat ett i tolv månader nu). Jag behöver psykisk frihet och semester från mitt skitliv. Men visst, annars är allt bra. Är det förresten juli? Det framgår inte av min klädsel och gula löv ligger längs hela Solnavägen.

Det är en underlig känsla när man börjar hata sig själv
den smyger sig på, äter sig in
Och för varje synd man gör måste man göra en till
Det spelar ingen roll vart jag gömmer mig
för på något sätt hittar den alltid tillbaks
Jag pratade med mamma i telefon,
jag sa att jag kände mig så jävla ond
Hon sa "Du är mycket, men du är inte ond, du har
bara vant dig vid att göra fel"
De säger att sol kommer alltid efter regn,
så ge mig den solen så ska jag hälla ner den i en pool
och simma längd efter längd
och växa mig stor

Jobbar som en jäkla idiot med dokumentärfilmsprojektet. Det är underbart! Dessvärre har jag till det närmaste nu blivit fyrkantig. Hemsida om projektet kommer upp snart, spännande va! Utöver det kommer jag inom kort också få visitkort där det står mitt namn, mitt telefonnr, min mailadress och min roll i projektet: ASSISTERANDE REGISSÖR. Det känns galet bra, så jag tar mig faktiskt lov att skryta lite.

Stress, en socialt accepterad form av psykisk ohälsa som just nu gör mig friskare i huvudet än någonsin! Det känns underbart att vara ett nervvrak! Jag är inte ironisk. Snittar fyra timmar sömn per dygn för jag är så jäkla hypad på projektet jag är med i. Det är fantastiskt! Redan har vi kommit hur långt som helst. Imorgon stundar möte med producent, vilken är intresserad! Nu gäller det att inte ta ut något i förskott. Medveten är jag om att vägen till pengarna är lång och kantad med hårt jobb, men vad gör väl det. Jag kan gå hur långt som helst - gällande båda formerna av innebörden.

Idag har jag klippt film och skickat iväg till klipparen (min vän Gabriel som jobbar på ett mycket trevligt ställe). Han har av noga utvalt material gjort en sådan jävla bra trailer! Finaste Terese och jag har suttit hos min pojkvän, där jag för tillfället huserar (<3) och jobbat järnet på våra respektive åligganden. Tandkötten har flitigt fräts, magarna har stoppats fulla med cheesballs, vilka inmundigats med sked för att inte förstöra papper och datorer. Jävlar vad det är fint att vara kreativ! Jag köpte en ny jacka idag också! Tyckte att jag förtjänade det. Nu ska jag jobba vidare, ett mer känsloladdat synopsis ska följa med på mötet imorgon!   

dokumentärfilm på gång!

Dålig uppdatering, men det har hänt så mycket. Många dåliga saker, ett antal bra grejer. Kul att så många ändå kikar in dagligen. För någon vecka sedan ramlade jag in i ett dokumentärfilmsprojekt, som manusförfattare. Det är riktigt jävla spännande! Mycket jobb, men det är intressant. Detta betyder att mitt eget manus blir lidande - men bara för en liten stund. Så fort dokumentärfilmen är klar, vilket den antagligen blir i mitten av sommaren, så återupptas arbetet! Längtar! Det rycker i fingrarna. Jag har varit på ett möte angående min film, träffade en journalist (underbar kvinna, som är upphovsmannen och projektledaren till dokumentärfilmen jag får äran att vara med på!) och en filmfotograf som var intresserade av min idé. Massa nya tankar kring min film har blommat upp, och det verkar som att jag ärligt kommer att gå tillbaka lite till min ursprungsidé... Jag har handledning i slutet av maj, får se vad min handledare säger.

Detta blir ett ganska ostrukturerat inlägg, vilket jag skiter i; idag har jag ingen önskan om att ge mig in i den litterära djungelns maktkamp. Och så är mitt huvud fullt av grejer! Skrot och skit, men en del blomsterknoppar också - vilka väntar slå ut! Jag har tio timmars film att gå igenom, ett synopsis att skriva, texter att fila på och tonvis att diskutera med min KOLLEGA! Känns märkligt att säga kollega, men hon är det. Fantastisk kvinna. Jag kommer att starta en blogg om arbetet med dokumentärfilmen, där ni alla kommer att få ta del av filmklipp, samtal och intervjuer - således se arbetet flyta på och filmen ta form. Intressant va! Länk kommer senare.

Jag har dödat alla mina darlings. Jag känner mig väldigt nöjd med det och efter handledningen som jag nyss kom ifrån känner jag mig taggad och bra. Min historia är komplex, den är förtätad och djup, samtidigt som den är realistisk men ändock jävligt upphöjd. Det ska bli något av den. Min handledare råder mig nu att genast skriva treatment och utifrån det sedan skriva hela historien - igen. Haha. Men jag misströstar icke, jag ska komma vidare, jag ska sälja mitt fucking jävla manus, skapa debatt och provocera som fan. Jag vet i alla fall två människor som i sanning kommer tacka mig när de sett filmen!