Hej på er. Bloggandet har uteblivit sedan inspirationen till skrivandet varit något av en bristvara. Jag hoppas denna vecka kan låta mig få ned mer på papper än den nyss passerade: det som enkom skrevs var ett svindåligt synopsis på fyra sidor (det ska ju vara max två...).
Hur som helst... livet är lite hårt och svårt just nu. Kanhända det är därför jag är sämst på att skriva. Mina karaktärer blir liksom lika mjäkiga som jag då jag väl försöker skriva något, främst lyser min nedstämdhet igenom i scenerna jag tvingar mig att skriva. Min dåliga tid förpestar vad jag skriver: historien blir inte spännande eller intressant utan endast äcklande och deprimerande. Igår fick jag av min handledare höra min inledningsscen vara den första scen som kommer få folk att lämna biografen. Följd av flera. Vid filmens slut lär väl salongen vara tom... Inte för att inledningsscenen - eller de andra - är dåliga, utan för att de är för råa och vidriga. Men well, är det inte så som livet är? Rått och vidrigt. Jag har hört vi ändå eftersträvar realism i vår kultur... Livet är onekligen äcklande.