Nu ska jag börja blogga igen. Har uteblivit sedan jag varit i Karlstad och druckit kärlek och te och vin. På något sätt känner jag mig nu mycket varmare i [fortfarande] kalla Stockholm. Exemplifiera värmen kan jag inte, men den sitter någonstans i magen. Inte i fötterna i alla fall; de är kalla som is och jag kan inte sova om nätterna. Jag vill skylla på att jag inte kan somna därför att jag har kalla fötter - för jag vet att faktum är att fötternas temperatur styr huruvida du kan somna eller ej - men undrar fortfarande i upprört sinne varför inte sömnen någonsin kan unnas mig, utan mareterande tankar, utan förtärande kval..!
Hur som haver... Dagarna i Karlstad var [så klart] väldigt jättefina. Redan har den gråa saknaden som ett nostalgiskt dimmoln över mig kommit invältrande... Suck. Fötterna är kalla, jag har ont i halsen också. Men imorgon börjar jag flytta och kanhända allt blir lite lättare då. Har så fina vänner som hjälper mig med flytten och allt som inräknas i den!


För övrigt är det väldigt kul att denna blogg läses även då aktivitet uteblivit. Roligt :)

GLAD

Idag åker jag till Erik :) <3

Doktor Glas säger människan strävar inte efter lycka, utan efter vällust. Vidare menar han att det dock är möjligt att det finns människor som inte strävar efter vällust, men orsaken därtill är att deras förstånd är missbildat och deras omdöme fördärvat.
Det kan i rimlig mening tyckas vettigt. När jag strävar efter lycka känner jag mitt förstånd ryckt ur jord och omdömet - var tar det vägen? Mitt gedigna letande efter [den vardagliga] lyckan mörkar mitt sinne och jag uppslukas plötsligt allt för mycket av mitt negativa högmod och min nejsägande egoism.
Stockholm är svart och jag saknar Erik så mycket att jag ibland krasas sönder. Kärlek är en bisarr sjukdom: den framkallar anfall, ryckningar, melakoli, förlamningar.
Botemedlet för kärlekens negativa uttrycksformer antar jag är vällusten, ty ingenting kan mätas med den mänskliga attraktionen: den överträffar begränsade och föränderliga böjelser, beroenden och sinnesrörelser, den är en grundprincip i existensen, ett fält av gnistrande elektricitet och en förtjusning som omfamnar hela den mänskliga existensen. I kontrast till bitarna jag raseras till känner jag mig med Erik så fulländad och lycklig att jag då jag är utan honom förstår att jag är mycket ensam.

Jag är frustrerad över mycket. Jag har inget riktigt hem utan är liksom utan tillgång till ett normalt leverne inhuserad i ett lägenhetskomplex där jag inte får visa mig. Jag lever i tystnaden, vilken ekar i mitt huvud och driver mig till vansinne. Om något så behöver jag ljud, jag behöver rörelse och samtal. När jag delar en apelsinklyfta från dess granne, hör jag när fruktnerverna skriker. Ah! Det låter när jag skär en tomat mitt itu. Tidigare har jag sällan reflekterat över ljud, men tystnad får mig att reflektera över mycket.

Det som jag är i sanning reflekterar mest över nu för tiden är dock inte tystnaden - den försöker jag tiga ihjäl! - utan mitt manus. Hur gå vidare, hur skapa ytterligare komplexitet... Idag fick jag förmånen att med min huvudlärare diskutera vad jag än så länge skrivit. Det var ett ytterst berikande samtal, huvudläraren visade med sina ord mig oförskräckt nya signaler och frigjorde mig delvis från de vedertagna regler jag trodde mig accepterat.

Nu ska min huvudkaraktärs "kärlek" (huvudperson 2) fyllas av det litterära jag eftersträvade få in i honom. För att finna hennes vältaliga ådra och sinneliga känsla för intertextualitet dränker jag mig tills vidare i ett hav av de grekiska tragedier min här i Stockholm dessvärre ekande bokhylla omfamnar. Det skadar aldrig att läsa dem man redan läst igen, och när man lider av frustration så som jag, kan det kännas lämpligt att begrava sig i andras vanmakt hellre än sin egen.

Min huvudkaraktär har krupit ut ur mitt skinn och slingrar sig sakta ur mitt grepp. Åh hur han dag efter dag nu ligger på bottnen av mitt halvdunkla rum, krypande och flämtande på den luddiga mattan mellan min säng och fönstret. Han krälar som känner han ödlan växa i sin kropp; känner skinnet hårdna, den långa stjärten bli ännu längre, ögonen sakta växa fram utan ögonlock, blicken stel och känslolös stirrar in i mig och bara fräter. Jag pinas då jag ser ödleskallen formas, bli så lång som den ska vara och nosen utan några varma läppar stöta hård och kall mot fönstret som vilja han ut - bort!

Jag trevar med fingrarna för att känna honom mänsklig igen; sakta över ojämnheterna. Jag blundar och försöker domna bort och bara leva i mina fingrar för att liksom bli i stånd att med enkom min känsla tränga innanför det hårda höljet och avslöja det som lever där bakom. Tystnad! - jag försöker avlyssna den ton som detta i fiktionen innestängda ändå måste ge ifrån sig, efter miljarder år av fångenskap...
Men jag är död, fingrarna så okänsliga som vore de av sandpapper och mitt öra hör ingenting. 

I torsdags använde jag likt Leonidas en dag för att dö. Igår hade jag levt upp, stigit ur min grav och åkte med Amanda till Magnus och Rikard i Mörby. Vi drack vin, blev fulla, pekade fuck you i hallspegeln och tog kort på det. Vi gick ut på krogen också, det var så där. Idag har jag fikat med Hanna. Ikväll ska jag inte på krogen, jag ska till Amanda i Västra Haninge och kolla på skräckfilm. Imorgon har jag deadline för synopsiset.

I torsdags
Igår
Idag
Ikväll
Imorgon

Det finns så många ord för tider; tidsbestämmelser och tidsangivelser. Det finner jag märkligt, ty tid existerar först när det är försent... Ett faktum är vidare att man inte kan uppehålla tiden, man kan inte hålla sig i tiden... den har inget handtag.

Hur ändrar man tidsinställningen på sin blogg!!!

skrivsveda i rågsved

Sitter hemma hos Jon ute i Rågsved. Vi skriver och skriver och skriver - men får jag någonting gjort? Det känns som jag nu har läst igenom och redigerat mitt synopsis ett hundratal gånger. Är det bra? Att rätta och rätta, ta bort och skala av, lägga till och konstla till. Det sägs synopsis inte ska vara annat än lättfattligt och tydligt, för utsvävningar finns treatment. Jag gillar inte det förkortade och rakt direkta! Emellertid är det onekligen som min handledare Fredrik Lindqvist säger: "litteraturen är för litteraturen och inte för filmen". Olika medier, ja... visst. Men varför så? Varför inte blanda för att lyckas få fram ett nytt medie!

Jag kollar mailen cirka var tionde sekund, jag väntar nämligen på mail från författaren till den journalistiska utredning min film behandlar. Jag önskar mig ett visst samarbete från författarens sida, och delvis har det delgivits mig eftersom mailet jag väntar på är ett svar angående hans önskade projektbeskrivning.
Om jag lyckas från datorn och min historia slita mig är det förfest hos Magnus ikväll, sedan ska jag och Amanda till en nyöppnad klubb på Fridhemsplan. Adjö.

En dag som denna skriker mitt hjärta högre än vanligt efter Erik.
I ensamhet och mörker är jag så liten, mindre än vanligt efter en kväll i det blöta.
Mitt huvud är alltid så tungt och fyllt av tankar på bakfyllan.
Varför är jag inte tyngre, jag som har så mycket sten i huvudet!
Jag tänker idag: vad göra med mitt liv, vad förändra, vad låta bestå, var hamna...
Av stora tankar blir jag snabbt liten, men gör intet för att tankarna förvisa.
De är som en sjukdom jag trivs bära på. Jag har behov av de sår som jag vant mig vid och som jag omsorgsfullt håller öppna genom att klösa i med smutsiga naglar.

skriva synopsis

Jag, Martin och Jesper sitter hemma hos mig och skriver nu. Det känns som att när vi nu närmar oss mitten av denna intensivutbildning blir alla lite stressade och vill ta tag i saker: således ska jag skaffa mig rutiner och disciplin! Kan tyckas det är dags nu.

Catullus ligger utsträckt på den persiska mattan och ser mysig ut. Inspirationsljusen är tända, fruktskålen är fylld till gränsen (i Tensta är det billigt med frukt!!) och jag har köpt svingott svart te som smakar som jag tror att Indien eller Afrika gör. Jag har snus och en polisutredningen av brottet min film bygger på framför mig - intet fattas för att jag nu verkligen ska lyckas skapa något slags synopsis. Ska skriva till... ikväll när jag ska träffa min nya vän Ron. Hejdå.

Jag tittar på två tv-program.
Tidigare tittade jag på flera, men det var för att jag då hade kanalen TV4FAKTA och kunde se våldsdokumentärer och mördarreportage.
Nu tittar jag som sagt endast på två: Ensam mamma söker och Ung och bortskämd. 
Det finns ingen vettig anledning till att jag tittar på något av dessa program: Ensam mamma söker är helt sinnessjukt och Ung och bortskämd om möjlig än värre. Kan hända det är därför jag enträget följer dem! Emellertid har det sistnämnda programmet endast visats två gånger, så kanske det är för mycket sagt att hävda jag följer det.

Idag tittade vi på två filmer i skolan: Far From Heaven och Frozen River. Så hade vi också redovisningar enligt Verktygslådan och Monomyten - redovisningarna tog två timmar per grupp... Vi var två grupper och båda grupperna var dåliga. Det blev en lång skoldag... Lång dag i allmänhet. Jag har virrat runt på Odenplan för jag hittade inte hem i mörkret efter att ha vallfärdat till Norrtullshallen för att få tag i den där billiga kyckligen jag såg i reklambladet här om dagen.... Suck.
 - Leva på rabatt-mat och äckliga makaroner, vad hemskt! eller dylikt utbrast någon tjej i Ung och Bortskämd idag. Hehe..

Djurfarmen

I natt kunde jag av flera anledningar inte sova. En av dem var att jag hade läst ut George Orwells Djurfarmen och genast gripits av en stor sorg som var (och ännu är!) omöjlig att få ur kroppen och tanken. Hur bisarr är världen vi lever i! Alla som ännu inte läst Djurfarmen borde genast göra detta. För den av böcker ointresserade kan sägas att verket är både lättläst och kort - hur smart av Orwell att skriva på det viset! På så sätt når Djurfarmen ut till alla. Den är på samma sätt som lättläst och kort mångbottnad och filosofisk. Jag är fortfarande tagen av Boxer och de andra djurens ("djuren" - de genomsyrande metaforerna är för övrigt fantastiska) öden och fäller i detta nu en bitter tår! Hejdå.

Jag har verkligen haft en helvetesnatt. Onekligen kan man fråga sig vad det är för tomtar som är bosatta på S:t Eriksplan! Tur att jag har en sån underbar pojkvän och en sån mysig katt! <3 Intet mer om detta utan vidare till vad för tomtar man kan hända stöta på om en stund: jag ska strax bege mig till mitt nya volontärarbete! Det ska bli spännande att se vad det är för projekt jag har gått med i...  Det behandlar i alla fall SFI-studenterna ute i Tensta. Informationen jag delgavs i fredags var att individerna vi ska "jobba" med inte är integrerade till det minsta. Många har aldrig ens varit inne i stan, trots att de varit bosatta i Stockholm i flera år... Idag ska jag således gå stadsvandring.
Hoppas ingen av dem har något emot att jag (och Amanda!) tycker att det är roligt att klä ut oss till extremistmuslimer och skrämma folk på chatroulett. Kanske visserligen inte behöver nämna det.

Hejdå.

det är något fel på tidsinställningen. är för oteknisk för att ens försöka ändra det. 

café mineur gamla stan

Jag och Martin sitter på cafe mineur i gamla stan. Vi sitter som riktiga (faktiskt inte enkom aspirerande!) författare med te och snus, nedsjunkna i mörkgröna sammetsfåtöljer. Ljusen är tända, väggarna är i sten som i en urgröpt grotta. Trådlöst Internet finnes, liksom snygga människor att studera och hämta inspiration från.

Det är väldigt intressant att se hur min huvudkaraktär förändras, som liksom lever han. Det är som att det är han som säger sina repliker; icke jag som hittar på dem. Han framträder för mig allt mer tydligt, särskilt nu när jag vet hur kategorisera honom.

Svårt att inte finna inspiration i denna miljö.
Typiskt att jag redan känner jag blir bloggnörd.

återupptar bloggandet.

Efter ett par år av frihet från det beroendeframkallande bloggandet faller jag nu tillbaka till att uppdatera om mitt (s.k) liv. Någon anledning till detta förehavande finnes egentligen inte, förutom att jag känner att skrivandet i dess rena form bör upprätthållas mig, nu när jag endast sysslar med manusskrivande för film (vilket blir lite enfaldigt ibland - och någonstans måste jag ju få lov att placera mina emellanåt litterära utsvävningar...). Det är kan hända anledning nog.

Idag ska jag försöka skriva något vettigt på mitt manus. Snart är det dags för inlämning av synopsis och inte allt för senare också treatment. Jag sitter fortfarande på min historia: ändrar om och ändrar om för att passa kommersiella syften... Har gett upp min utopi om en lite mer intellektuell film för de på Beck utledsna, men dessvärre ska jag nu, på riktig men tråkig anledning, ge upp kontroversiella filmvisioner för större hopp om att sälja(s)....

Helgen måste för manusskrivande utnyttjas till max då jag varit sjuk hela veckan (och dessutom halva förra) och inte kunnat prestera annat än självömkande...
Det var i sanning först igår som jag började piggna till från min mördarförkylning. Då gick jag och Martin i min klass på möte med Internationella Bekantskaper Stockholm. Vi är nu volontärarbetare för ett mer integrerat Stockholm! Känns bra att göra något vettigt med sitt liv.

Efter mötet städade jag och försökte tvätta. Försökte så till vida att min tvättmaskin började läcka och skapade strax översvämning i badrummet. Tvättmaskinen löpte onekligen amok och skakade så mycket att den flyttade sig ända ut i hallen! Den var tung att flytta tillbaka när den äntligen lugnat ner sig...
Rädd för att tvättmaskinen skulle spåra ur ännu en gång flydde jag till Fridhemsplan där jag mötte Amanda för  att handla mat på Prisxtra. Vi jämförde priserna ytterst noggrant och kunde senare konstatera att vi var de bästa mathandlerskorna i Stockholm (behövlig utmärkelse när man är student utan extrajobb).

Hemma hos mig gjorde vi en supersallad. Vi åt och åt och åt, skulle kolla på film efteråt men då fungerade inte DVDn - något jag emellertid visste om men inte hade gjort något åt, ety jag besitter inte någon form av teknisk talang. Amanda lyckades laga den (sätta i sladden?), endast för att vi skulle upptäcka att fjärrkontrollen saknades. Att den fattades hade jag fram till igår inte ens noterat, sedan jag inte haft en DVD att titta på. Inte ens efter idogt letande hittade vi den. Vi bestämde oss för att titta på Sleepy Hollow (hehe) utan text. Efter några repliker insåg vi att filmen var dubbad på franska och utan fjärrkontroll fanns det intet att göra. Vi beslöt oss då för att titta på filmen i datorn. Inte ens det lyckades, eftersom hela filmen var fransk och således fanns det inga engelska alternativ. Efter detta misslyckande beslöt vi oss för att titta på en svensk film i DVDn. Farväl Falkenberg. Det tog ganska bra tag innan vi insåg att grundinställningen uppenbarligen var den med kommentarer till utförandet av filmen. Det blev ingen film för oss.

Vi misströstade icke utan hade väldigt roligt på andra sätt: Kreativiteten bör inte förkastas! Sage Francis-affischen jag har samt två urklippta vykortskatter fick göra vår kväll. Roligare än Sleepy Hollow tror jag bestämt!
Men, ingen film för oss igår, som sagt... men om det ska bli någon film för framtiden bör jag sätta igång med skrivandet nu... Har en känsla av att jag avslutade min forna blogg för att jag skrev för mycket. För långt och för lite på annat.
Hejdå.

hrj hrj hej

hrjrjhrjrjrjjejejjej