Jag och Martin sitter på cafe mineur i gamla stan. Vi sitter som riktiga (faktiskt inte enkom aspirerande!) författare med te och snus, nedsjunkna i mörkgröna sammetsfåtöljer. Ljusen är tända, väggarna är i sten som i en urgröpt grotta. Trådlöst Internet finnes, liksom snygga människor att studera och hämta inspiration från.
Det är väldigt intressant att se hur min huvudkaraktär förändras, som liksom lever han. Det är som att det är han som säger sina repliker; icke jag som hittar på dem. Han framträder för mig allt mer tydligt, särskilt nu när jag vet hur kategorisera honom.
Svårt att inte finna inspiration i denna miljö.
Typiskt att jag redan känner jag blir bloggnörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar