"Det ultimata vore att hitta ett lik", sade Jon i min manusklass tidigare idag. Vi stod vid havet, nyligen anlända till vackra Fårö, där vi nu befinner oss; tolv aspirerande manusförfattare samtliga med hopp om en kreativ vecka. En vacker replik ytterst passande det magnifika landskapet; vågor slog mot den kalla sanden, kvällssolen låg på, skuggade ansikten och bländande ögon. Jag hoppades nog lite, för enkom min egen skull, att något en drunknad kropp skulle flyta fram ur vattnet och kräla upp vid mina fötter: Det enda som saknas är väl en död kropp! När många ändå skriver om förödelse och tragik kanhända död grundar för lik för fantasier och spekulationer.

Resan hit var ganska lång, men väldigt trevlig. Jag, Jesper, Martin och Sebastian skulle vara duktiga och skriva på båtresan, men vad hände! En kortlek kom fram och vi spelade Chicago i fyra timmar. Må väl vara bra som hjärngympa! Jag känner mitt huvuds celler är på g. Miljön här bäddar onekligen för det: DET ÄR SÅ VACKERT OCH FRISKT HÄR. Men, jag vet inte varför, det ultimata vore nog ändå att hitta ett lik. Jag ska rota i mina garderober.