Liksom Sigrid Comünchens trädgårdsarbete och Hedwig Langmarks matlagning balanserar mitt skrivande stundtals mellan leda och koncentration. Skrivandet är allt som oftast roligt och lyckobringande, men ibland också en smula urtråkigt. Konstigt nog har mitt manus även i mina mörka stunder ett oavbrutet tillflöde av nyfikenhet på sin egen fortsättning. Det är en konstig och svårförstådd balansgång. Tråkigheten leder mig att titta upp från mitt dokument och plötsligt se vad som ska göra härnäst, göras imorgon; göras nu.