Sitter på Citykonditoriet med Martin och Gabriel. Vi har precis ätit lunch och jag är så mätt som jag inte varit på hundra år! (I alla fall sedan i söndags, med tanke på att jag sedan dess endast ätit fryst dålig Lidl-färdigmat sedan mitt kylskåp är RUTTET). Gabriel har precis läst mitt synopsis och jag värdesätter hans tankar kring det högt, ety jag vet han har mycket bättre kännedom om manusskrivande och film i allmänhet än vad jag antagligen någonsin kommer erhålla. Han tyckte det var bra och fann mig en trailer-låt som var ypperlig. Nu vill jag göra trailer! Men... det är nog att för tillfället drömma lite för stort.

Igår menade handledaren min nya titel inte är säljande nog. Jag är inte beredd att hålla med på den punkten. Titeln föddes när jag och Terese i Eriks centrala artonhundratalsstuga satt och spånade kring mitt manus. Vi tänkte på Divina Commedia, vi tänkte mycket på Vergilius och säkert på Dante i allmänhet när så plötsligt titeln kom som regn från klar himmel - rakt på köksbordet. Men så, tydligen inte säljande nog. Vi får väl se.

Idag jag kan känna självförtroendet vara ganska vasst. Jag tänker strax börja att från mitt synopsis skriva nya scener, igen! Igen. Skriva om och skriva om och skriva om. Jag vet inte hur många olika versioner jag av mitt manus nu har i min mapp. Säkert är det över tio. Nu tänker jag emellertid: den elfte versionen kan tänkas vara den slutliga. Eller kanske är också det att drömma lite för stort. För tillfället!