Har precis haft ett samtal med läraren angående min nya idé om slutet på mitt manus. Pånyttfödelsen, det moraliska dilemmat, den nya jämnvikten. Han gillade mina nya idéer, tyckte att de var bisarra och helt "crazy". Emellertid oroade han sig om man verkligen får skämta och driva med den sanna historien jag fiktivt gestaltar - han behöver dock inte oroa sig, ty jag avser inte skoja. Jag är helt seriös med allt det sjuka som kan hittas i mitt manus. Sågar och saxar och knivar och gråt och jämmer och svartsjuka och litteraturkritik. Våld kan ibland anses skrämmande komiskt, och på något sätt vill jag ha det så.
Det skrivs för övrigt inte bara dramatik här på skolan idag, utan det föregår också minst sagt en hög halt drama: nyss fick en i klassen sin Mac stulen!!!!!! Fast nu har den tydligen lämnats tillbaka. Dramatiken tätnar, således.