Kom precis att tänka på när jag och min fina vän Terese var på Solareturen i Karlstad för att fynda litteratur. Det var en gång som alla andra gånger, fram till jag vid litteraturavdelningen hittade en något undanskymd bokhylla med endast en hylla fylld: fjorton svarta läderböcker med guldade silkesidor stod och tryckte ryggarna tätt mot varandra. Det visade sig vara August Strindbergs samlade verk. Utom mig av glädje ropade jag till mig Terese, som skyndade dit och liksom jag nästintill svimmande. Jag drog ut en bok och upptäckte den, precis som de andra tretton, vara i fulländat skick - kanhända de aldrig öppnats. Pärmarna knakade, jag tittade efter priset: 150 kr! Då svimmande jag. Hur kan man sälja fjorton band Strindberg för 150 kr! Vem köper August Strindbergs samlade verk utan att dem läsa? Jag blir upprörd. Lika upprörd över att jag i desperation över att jag ännu inte har några möbler, nu har fått ställa böckerna på golvet! Catullus tuggar på dem, tänderna tränger igenom kanterna. Över det kan jag inte bli varken upprörd eller arg, det är väl enkom fint att också han gillar Strindberg.